Ramslökskapris - inget för veklingar

Det tar emot att erkänna att årets ramslökssäsong närmar sig sitt slut. Bladen börjar bli bittra, grova och sega och de vita blommorna som är både vackra och goda är dagsländor som snart försvinner från ramslöksbacken. Men misströsta inte. Så snart de förssta blombladen börjar trilla till marken tittar de anspråkslösa frökapslarna fram och på dessa går det att göra en allt annat än anspråkslös ramslökskapris.

Ramslökens frökapslar redo att bli plockade.

Förra året gjorde jag ett två ordentliga satser på ca ett kilo vardera. Klasarna med frökapslar går ganska snabbt att plocka men då jag gärna tar bort stänglarna när jag lägger in kaprisen kan det ta en stund att rensa dem.

Plockade och rensade frökapslar

Efter att ha klippt alternativt repat bort stänglarna och blåst rent frökapslarna från de sista kvarvarande blombladen är det dags att skölja dem och lägga dem i salt. Jag fyller på med lika mycket salt som jag har ramslök (1kg ramslök = 1 kg salt).

Här laborerar jag med havssalt

Därefter får frökapslarna vila i ett par tre veckor innan jag sköljer bort saltet för att lägga dem i sterila burkar tillsammans med vitvinsvinäger eller enbart vatten för att laka ut saltet (om de legat i salt för länge). Där får de vila i ytterligare ett par månader. Fast om jag ska vara ärlig så är jag otålig och börjar ofta nalla av dem redan efter några veckor när den värsta sältan lagt sig. Då äter undertecknad sin ramslökskapris som tillbehör på smörgås tillsammans med en dansk skinkpastej eller varför inte i en tonfiskröra.... eller i en potatissallad. Men glöm inte att jag varnade dig.  Ramslökskapris är inget för veklingar :)

Vårens smak av ramslök sparad i en burk med vinäger.
Tänk på att spara vinägern som frökapslarna legat i. 
Foto: Olof Abrahamsson

Det går också bra att göra "kapris" på ramslökens blomknoppar.